Kvalitetsförbättringsresurser – verktyg för kvalitetsförbättring på neonatala intensivvårdsavdelningar

Modell för kvalitetsförbättring 

Kvalitetsförbättring kräver kontinuerliga insatser för att skapa mer enhetliga processer och förbättra de patientresultat som dessa processer leder fram till.

Upprätta en arbetsgrupp för kvalitetsförbättring

Varaktig kvalitetsförbättring/rutinförändring kräver engagemang och ansträngningar från medarbetare med olika kompetenser på sjukhuset. Upprättandet av en arbetsgrupp är ett mycket viktigt första steg.

Tänk på följande:

• Alla poster måste inte vara tillsatta innan arbetet påbörjas
• Enskilda medarbetare kan ha flera olika ansvarsområden
• Sjukhusets kvalitetsförbättringsavdelning/kvalitetsförbättringsteam (om en sådan/ett sådant finns) bör involveras i ett tidigt skede när det gäller:

Målformulering

Målformulering är mycket viktigt för att säkerställa fullständig samstämmighet – att alla strävar mot ett gemensamt mål. Det är även viktigt för att kunna mäta och kommunicera kring inflytande – en avgörande faktor för varaktig förändring och motivation.

Arbetsgruppen för kvalitetsförbättring måste enas kring en formulering av realistiska SMARTA mål som är möjliga att uppnå:

• Specifikt
• Mätbart
• Uppnåbart
• Realistiskt
• Tidsbestämt

Identifiera behoven

Det första steget för att uppnå ett mål börjar vanligtvis med en kartläggning av möjliga orsaker till att målet för närvarande inte kan nås.

Kartläggning kan till exempel ske på följande sätt:

Skuggning:
Detta innebär att man följer mamman under vårdresan, exempelvis från rutinkontroller före förlossningen, själva förlossningen till vistelsen på BB eller på den neonatala inensivvårdsavdelningen. Det är också bra att diskutera med mamman och övriga familjemedlemmar kring deras upplevelser och erfarenheter. Den här aspekten av kvalitetsförbättring har störst inverkan på personalen, men också störst påverkan när det gäller att förändra rutiner.

Processkartläggning:
Detta ger en visuell plan över vad som händer med mamman och barnet i varje skede. Det gör det möjligt för arbetsgruppen för kvalitetsförbättring att identifiera vilka steg som har avgörande betydelse och vem/vilken avdelning som ansvarar för att implementera vårdprocessen.

Identifiera drivkrafter och välja ut förändringar

Genom att analysera orsak och verkan kan arbetsgruppen titta på bakomliggande orsaker till problem och vilka följder de ger upphov till. Det kan göra det enklare att identifiera de största utmaningarna och de viktigaste fokusområdena för förbättring.

Orsak-verkan-diagram (fiskbensdiagram)¹ används för att identifiera de viktigaste faktorerna eller ”drivkrafterna” som påverkar mammans och barnets upplevelser och gör det enklare att identifiera vilka aspekter av vårdbehoven som behöver påverkas för att förbättra resultaten.

Ett orsak-verkan-diagram är ett ramverk som gör det enklare att formulera mål och identifiera huvudsakliga fokusområden (drivkrafter) med ett schema över åtgärder som måste vidtas för att de formulerade målen ska kunna uppnås.

Testa förändringarna

En viktig del av förbättringsmodellen är cykeln Planera, Gör, Studera, Agera (Plan, Do, Study, Act – PDSA)^2,3 – en beprövad metod som används för att planera en vald åtgärd, testa den i liten skala och sedan analysera den för att därefter besluta om hur man ska gå vidare. Cykeln består av fyra steg.

• Steg 1: Planera – planera den förändring som ska genomföras och förutsäg vad som kommer att hända under cykeln. I det detaljerade arbetet ingår att besluta om vilka data som ska samlas in, vem som ska göra vad samt när och var förändringen ska genomföras.
• Steg 2: Göra – samla in baslinjedata, genomföra rutinförändringen, mäta och samla in data som planerat.
• Steg 3: Studera – analysera före-och-efter-data för att avgöra om den implementerade planen ledde till en förbättring eller inte, och i sådana fall i vilken utsträckning, samt att titta på vilka lärdomar som kan dras.
• Steg 4: Agera – återgå till steg ett, och om förändringen är redo att genomföras – planera för hur detta ska ske, och om inte – planera för hur nästa cykel ska anpassas. Fundera över om förändringen ska genomföras, anpassas eller förkastas följt av regelbundna uppföljningar.

Med denna metod växer förtroendet snabbt och luckor kan identifieras och åtgärdas i ett tidigt skede. Regelbunden rapportering till alla avdelningar stärker samarbetet samtidigt som fokus riktas mot att förbättra patientresultaten. Lärdomarna från en cykel ska användas som vägledning för arbetet med nästkommande cykel.⁴